Más sobre el canon sueco

Un usuario de Twitter: bermur da algunos títulos para el canon sueco:

Novela
Carl Jonas Love Almqvist. Drottningens juvelsmycke (Stockholm, 1834). «La tiara de la reina» es la cuarta entrega de la serie de novelas conocida como Törnrosens bok (El libro de la rosa espinosa) y se publicó en 1834. Es la primera novela histórica original escrita en Suecia. La novela está ambientada en 1792 y teje la historia de la bella pero asexuada andrógina Tintomara en torno al asesinato del rey Gustavo III de Suecia, comúnmente apodado ‘El rey del teatro’, en el escenario de la Ópera Real Sueca de Estocolmo en un baile de máscaras en 1792. En 1970 se estrenó una producción cinematográfica sueco-danesa titulada Tintomara.
Selma Lagerlöf. Löwensköldska ringen (1925)
Gustaf Hellström. Snörmakare Lekholm får en idé (El fabricante de cuerdas Lekholm tiene una idea), 2001. Sueco difícil.
Sara Stridsberg. <strong>Escuela de suenos. 2006.
Birgitta Trotzig. Dykungens dotter, 1985

Teatro
Hjalmar Söderberg. Gertrud, 1906.
Magnus Dahlström. Järnbörd,
Noréns. Personkrets 3:1

Poesía
Stagnelius, Sodergram, Jaderlund, Bjorling, Ekelof

Ensayo
Stig Dagerman. Tysk höst (1947)
Sven Lindqvist. Myten om Wu Tao-Tzu (1967)
Strindberg. Inferno (1897)

Henry Parland: «Bencina» (1929)

Torsten Jovinge (1898-1936): «Kvarteret Bergsund». Norrköpings Konstmuseum, Suecia.

Bensin

Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3:40 litern
och människor slår ihjäl varandra
för min skull.

Huii!
då elden kysst mig
och järnet skälver: liv!

vet jag
varför jag så länge
drömt under jorden.

Bencina

Soy un gran Dios
cuesto 3,40 el litro
y la gente se mata
por mí.

¡Uuuuh!
Cuando el fuego me besa
y vibra el hierro: ¡vida!
Entonces
comprendo
por qué durante tanto tiempo
he soñado bajo tierra.

Luis de Góngora: Från en sjuk vandrade

Traducción de Robin Valtiala:

De un caminante enfermo

Descaminando, enfermo, peregrino
En tenebrosa noche, con pie incierto
La confusión pisando del desierto,
Voces en vano dio, pasos sin tino.

Repetido latir, si no vecino,
Distincto oyó de can siempre despierto,
Y en pastoral albergue mal cubierto
Piedad halló, si no halló camino.

Salió el sol, y entre armiños escondida,
Soñolienta beldad con dulce saña
Salteó al no bien sano pasajero.

Pagará el hospedaje con la vida;
Más le valiera errar en la montaña,
Que morir de la suerte que yo muero.

Vilse, sjuk, borta som i en skeppsbruten diktning
vandrade han, och man kunde jämföra försöken
till system med bara fötters språng i en öken,
ropen var förgäves, som stegen utan riktning.

Ett upprepat bultande, om än inte helt invid,
hördes från ett hus som ännu var vaket
och i detta härbärge, på takplattor naket,
fann han, om inte vägen, förbarmande en tid.

Solen gick upp, gömd där hon varit bland hermelinerna
dök en skön och sömndrucken kvinna fram som var lömsk,
anföll den resande vars hälsa var skör.

Login betalade han med att se in i dödens miner.
Bättre hade han det irrande bland bergen, glömsk,
än döende av det öde som gör att jag nu dör.

Kerstin Söderholm (1897–1943)

Kerstin Söderholm (1897–1943) fue una de las modernistas sueco-finlandesas de la década de 1920, con Edith Södergran, Elmer Diktonius y Henry Parland. Söderholm aportó una voz diferente: sus textos se vuelven hacia adentro, exploran el yo, giran y retuercen la relación con otras personas y su lugar en el mundo.

Debutó con Röster ur tingen (La voz de las cosas, 1923) hasta un total de 6 poemarios: Mot ljuset på bergen (1926), Rödgula vägar (1928). Sus diarios se pueden consultar en soderholm.sls.fi. Anna Möller-Sibelius es su mayor estudiosa.

161. “Huldran”: «Alltid skymde skogens grenar» (“Mot ljuset på berger”)
162. “Morgon i stad”. Ett syort och listet djur (“Mot ljuset på berger”)
163. “Du har så många stjärnor…”
164. “En själ kom till mig”

En själ kom till mig i natt.
Den var en naken mun
den var en osagd fråga.

När natten var som mörkast
hörde jag två ord:
“Finns du?”
Och sedan som en andhämtning:
“Du som blödde mitt blod,
du som tog emot min skuld
–finns du?
Vem var jag,
vad ville jag?
Var jag
till i en annan, som inte var jag?”

Och jag pressade läpparna till sår
för att sända ett svar
–men det nådde inte fram.

Då slocknade en blomkalk
i den djupaste skogen
(“Rödgula vägar”)

Un alma vino a mi
Un alma vino a mí anoche.
Era una boca desnuda
era una pregunta tácita.

Cuando la noche estaba más oscura
escuché dos palabras:
«¿Estás ahí?»
Y luego como un suspiro:
«Tú que sangraste mi sangre,
tú que recibiste mi deuda
–¿estás ahí?
¿Quién era yo,
qué yo quería?
¿Era yo
como otro, que no era yo? »

Y apreté mis labios a las heridas
para enviar una respuesta
–pero no llegó.

Luego se apagó una flor
en el bosque más profundo.
(«Caminos rojigualdas»)

Modern lyrik (1931)

Modern lyrik es una antología de poesía con poetas suecos y finlandeses-suecos compilada por Erik Asklund y publicada en 1931. Se considera que la antología desempeñó un papel importante en el avance del modernismo en la literatura sueca.

Los autores participantes son Stellan Arvidsson, Erik Asklund, Gunnar Beskow, Ingeborg Björklund, Gunnar Björling, Hans Botwid, Elmer Diktonius, Johannes Edfelt, Rabbe Enckell, Nils Ferlin, Karl Ragnar Gierow, Helge Granat, Helmer Grundström, Hjalmar Gullberg, Alf Henrikson, Josef Kjellgren, Sigfrid Lindström, Arnold Ljungdal, Ivar Lo-Johansson, Paul Lundh, Artur Lundkvist, Einar Malm, Harry Martinson, Barbro Mörne, Henry Parland, Sara Sand, Gustav Sandgren, Nils Svanberg, Edith Södergran y

Kerstin Söderholm WEB