José Manuel Caballero Bonald (Jerez de la Frontera, 1926) es considerado en Suecia un poeta antifranquista: https://sv.frwiki.wiki/wiki/Jos%C3%A9_Manuel_Caballero_Bonald
uuu
José Manuel Caballero Bonald (Jerez de la Frontera, 1926) es considerado en Suecia un poeta antifranquista: https://sv.frwiki.wiki/wiki/Jos%C3%A9_Manuel_Caballero_Bonald
uuu
En Folket i Bild (nr. 28, 1935) hay dos poemas desconocidos de Karin Lannby:
Cf. Anders Thunberg en Dagens Nyheter (15 de noviembre de 2007)
Mina fötter längtar efter att gå barfota
i hetstrålande sand
bärande en kropp med fria porer
och ett huvud utan tankar
blott med ögon storöppna
mot den grymt klarblå himlen.
Soñando el verano
Mis pies anhelan caminar descalzo
en arena radiante
llevando un cuerpo con poros libres
y una cabeza sin pensamientos
solo con los ojos bien abiertos
contra el cielo azul terriblemente claro.
Bildgalleri
I mitt hjärtas vinklar
sitta många deliciösa miniatyrer.
Men då jag väntar avtäckandet
av mittsalens monumentalstaty
i skoningslös marmorskönhet
går jag ej i de dammiga sidogångarna.
En el corazón de mi corazón
Siente muchas miniaturas delicadas.
Pero luego estoy esperando la presentación
de la estatua monumental de clase media
en desvergonzada belleza de mármol
No voy al polvoriento de lado.
2021. Audio: «Spionen Karin Lannby», de Johan Anstérus.
Un usuario de Twitter: bermur da algunos títulos para el canon sueco:
Novela
Carl Jonas Love Almqvist. Drottningens juvelsmycke (Stockholm, 1834). «La tiara de la reina» es la cuarta entrega de la serie de novelas conocida como Törnrosens bok (El libro de la rosa espinosa) y se publicó en 1834. Es la primera novela histórica original escrita en Suecia. La novela está ambientada en 1792 y teje la historia de la bella pero asexuada andrógina Tintomara en torno al asesinato del rey Gustavo III de Suecia, comúnmente apodado ‘El rey del teatro’, en el escenario de la Ópera Real Sueca de Estocolmo en un baile de máscaras en 1792. En 1970 se estrenó una producción cinematográfica sueco-danesa titulada Tintomara.
Selma Lagerlöf. Löwensköldska ringen (1925)
Gustaf Hellström. Snörmakare Lekholm får en idé (El fabricante de cuerdas Lekholm tiene una idea), 2001. Sueco difícil.
Sara Stridsberg. <strong>Escuela de suenos. 2006.
Birgitta Trotzig. Dykungens dotter, 1985
Teatro
Hjalmar Söderberg. Gertrud, 1906.
Magnus Dahlström. Järnbörd,
Noréns. Personkrets 3:1
Poesía
Stagnelius, Sodergram, Jaderlund, Bjorling, Ekelof
Ensayo
Stig Dagerman. Tysk höst (1947)
Sven Lindqvist. Myten om Wu Tao-Tzu (1967)
Strindberg. Inferno (1897)
Torsten Jovinge (1898-1936): «Kvarteret Bergsund». Norrköpings Konstmuseum, Suecia.
Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3:40 litern
och människor slår ihjäl varandra
för min skull.
Huii!
då elden kysst mig
och järnet skälver: liv!
Då
vet jag
varför jag så länge
drömt under jorden.
Bencina
Soy un gran Dios
cuesto 3,40 el litro
y la gente se mata
por mí.
¡Uuuuh!
Cuando el fuego me besa
y vibra el hierro: ¡vida!
Entonces
comprendo
por qué durante tanto tiempo
he soñado bajo tierra.
Traducción de Robin Valtiala:
Descaminando, enfermo, peregrino
En tenebrosa noche, con pie incierto
La confusión pisando del desierto,
Voces en vano dio, pasos sin tino.
Repetido latir, si no vecino,
Distincto oyó de can siempre despierto,
Y en pastoral albergue mal cubierto
Piedad halló, si no halló camino.
Salió el sol, y entre armiños escondida,
Soñolienta beldad con dulce saña
Salteó al no bien sano pasajero.
Pagará el hospedaje con la vida;
Más le valiera errar en la montaña,
Que morir de la suerte que yo muero.
Vilse, sjuk, borta som i en skeppsbruten diktning
vandrade han, och man kunde jämföra försöken
till system med bara fötters språng i en öken,
ropen var förgäves, som stegen utan riktning.
Ett upprepat bultande, om än inte helt invid,
hördes från ett hus som ännu var vaket
och i detta härbärge, på takplattor naket,
fann han, om inte vägen, förbarmande en tid.
Solen gick upp, gömd där hon varit bland hermelinerna
dök en skön och sömndrucken kvinna fram som var lömsk,
anföll den resande vars hälsa var skör.
Login betalade han med att se in i dödens miner.
Bättre hade han det irrande bland bergen, glömsk,
än döende av det öde som gör att jag nu dör.