Traducción de Robin Valtiala:
Descaminando, enfermo, peregrino
En tenebrosa noche, con pie incierto
La confusión pisando del desierto,
Voces en vano dio, pasos sin tino.
Repetido latir, si no vecino,
Distincto oyó de can siempre despierto,
Y en pastoral albergue mal cubierto
Piedad halló, si no halló camino.
Salió el sol, y entre armiños escondida,
Soñolienta beldad con dulce saña
Salteó al no bien sano pasajero.
Pagará el hospedaje con la vida;
Más le valiera errar en la montaña,
Que morir de la suerte que yo muero.
Vilse, sjuk, borta som i en skeppsbruten diktning
vandrade han, och man kunde jämföra försöken
till system med bara fötters språng i en öken,
ropen var förgäves, som stegen utan riktning.
Ett upprepat bultande, om än inte helt invid,
hördes från ett hus som ännu var vaket
och i detta härbärge, på takplattor naket,
fann han, om inte vägen, förbarmande en tid.
Solen gick upp, gömd där hon varit bland hermelinerna
dök en skön och sömndrucken kvinna fram som var lömsk,
anföll den resande vars hälsa var skör.
Login betalade han med att se in i dödens miner.
Bättre hade han det irrande bland bergen, glömsk,
än döende av det öde som gör att jag nu dör.